Jag sitter mittemellan nu och kämpar med mina egna känslor. Jag älskar att hoppa, jag älskar att hoppträna och åka på hopptävlingar. Jag är en sån där konstig människa som inte bryr mig så mycket om hur de går utan mer om hela känslan från lastning, framridning, framhoppningen osv osv. Själva tävlingsbanan är bara ett moment i alla andra moment.
Kanske är de de som gör att de faktiskt inte går bra i hoppningen just nu? Jag ser de som en bra egenskap samtidigt som en jäkligt dålig egenskap. Jag är en jäkla tävlingsmänniska och tycker om att tävla för att vinna. Men nu ser jag alla saker som träning med Charmis. De är ju bra men samtidigt så måste jag ställa högre krav på mig själv och även på henne. Att vara med mig.
De är därför jag backat tillbaka från hoppningen. Jag ställer inte upp på henne på banan och då ställer hon fan i mig inte upp på mig. Jag drar i handbromsen hela tiden och kommer aldrig till någon ridning.
I dressyren däremot så går de mycket bättre. Hon är mer och mer med mig, vi jobbar som ett team och de känns riktigt bra.
Så frågan är, ska jag skita i att hoppa mer? Jag gör både mig själv och hästen osäker för tillfället. Suck och stön!!
Jag älskar att rida och jag älskar att utbilda mig själv och hästen och nu står jag och trampar vatten igen. Vilket håll? Hur högt? Hur lågt?
