Idag är en sån där dag som kommer mer sällan men fortfarande alldeles för ofta. Går runt i en dimma och funderar och funderar, får ångest och känner mig helt fel. De är jobbigt när dom här dagarna kommer för hela jag blir totalt slut av att inte göra något annat än att tänka. Jag försöker tänka positivt men de går inte alltid att bara göra de.
Dom här dagarna blir faktiskt färre men dom kommer fortfarande ofta, de är inte längre varje dag och de är iallafall tur de.
Längtar bort och vill komma vidare men med vad eller vart eller hur eller varför vet jag inte.
Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis känns de bättre då.
Min älskade dotter som är helt jäkla fantastisk och gör allt lite lättare när ångesten kommer på. ❤️
