Sen gick de inte mer. Idag är de söndag och Charmis fick en liten microvila efter förra helgen. Lite lätt arbete på lina och bara lätt två lätta ridpass under veckan.
Idag kändes allt bara så hopplöst. Trodde vi skulle må bra av att vila lite från alla måsten. Nä fy, idag grät jag en skvätt efter ridpasset och kände bara, va fan håller jag på me?? Jag vill komma framåt, jag vill hoppa banor, jag vill rida ett lösgörande pass, jag vill komma ut och galoppera i skogen...
Hon låg på bettet eller så stegrade hon lite eller så tröck hon ut bogen så hela hon såg helt fel ut. Allt jag gjorde kändes fel och när jag tyckte att jag gjorde rätt så blev de fel ändå.
Nä de här lägger jag i papperskorgen.
Tove rider då som om hon aldrig gjort annat och de gör mig glad. Hon vill aldrig sluta rida. Vi får lura henne att hästen är så trött nu så hon måste vila. Älskade lilla tjejen.
