Men idag kändes som tre steg tillbaka i våra framsteg. Ändå är jag nöjd, jag tömkörde henne som jag slapp sitta på och bli nervös och i slutändan så känns de bra för Charmis är en känslig dam och hon lyssnade som sagt på minsta lilla vink trots att hon var i taket mest hela tiden.
Lilleman har några vilodagar så han fick bara några pussar och lite mys. Han är äntligen min egna pålle nu och de känns som en lättnad att faktiskt äga hela honom och veta att han är kvar för att stanna!
Jag har faktiskt världens bästa hästar som jag känner kan gå rätt så långt med mig bara jag börjar tro på mig själv igen!
God natt!